Våld.
Jag hatar våld.
Jag är väl känslig på det sättet.
Jag spelar gärna våldsamma spel som Mafia eller GTA. Men att se verkligt våld, vare sig i verkligheten eller på TV, det får mig att vilja kräkas, och ofta sitter bilderna kvar länge på näthinnan. Jag minns första gången jag upplevde den känslan, det var när jag såg en snutt ur American History X första gången. När Edward Norton tvingar ner en kille på marken, med munnen öppen över trottoarkanten, och stampar honom i huvudet med sina stålhätteskor. Där visas inte ens själva våldsakten, men jag minns att jag mådde jättedåligt över det i flera dagar efteråt.
Sen var det något program på TV, något i stil med Insider eller så. Någon hade infiltrerat en nazistgrupp som uppmanade folk att slå ner invandrare. Sedan hade de med dold kamera filmat ett sådant tillfälle, när en av nazisterna brutalt misshandlar en man, tills han ligger orörlig på marken. En särskild bild som fortfarande sitter kvar är den av en man som ligger livlös på marken medan en annan man fortsätter sparka honom i huvudet och magen. Jag mår fortfarande dåligt av att tänka på det.
Anledningen till att jag tar upp detta är att det på Nyhetsmorgon på TV4 nyss visades bilder av den här händelsen. En grupp svenska jägare blev stoppade av medborgargardet och nedslagna. Bilderna visar hur man slår männen med batonger, och hur en man blir sparkad i huvudet. Det gjorde mig illamående att se. Men här kommer det riktigt konstiga. Jag mår fruktansvärt dåligt av att se det, men jag ville ändå gärna se klippet från början, när det visades igen några minuter senare.
Jag förstår verkligen inte varför jag är så känslig när det gäller det här. Jag har som sagt inga problem med att spela våldsamma spel. Inte heller "Hollywood-våld" är jag särskilt känslig över. Men verkligt våld, eller fiktivt våld som ser verkligt ut. Det mår jag så fruktansvärt dåligt av att se. Jag förstår inte vad som slår slint i en människas huvud som gör att man utan att blinka kan slå en annan människa så brutalt.
Nä, usch. Inget mer våld idag. Pojken har åkt till skolan, så jag ska lägga mig i soffan och kika på QI innan jag somnar. Godnatt, kattungar!
Jag är väl känslig på det sättet.
Jag spelar gärna våldsamma spel som Mafia eller GTA. Men att se verkligt våld, vare sig i verkligheten eller på TV, det får mig att vilja kräkas, och ofta sitter bilderna kvar länge på näthinnan. Jag minns första gången jag upplevde den känslan, det var när jag såg en snutt ur American History X första gången. När Edward Norton tvingar ner en kille på marken, med munnen öppen över trottoarkanten, och stampar honom i huvudet med sina stålhätteskor. Där visas inte ens själva våldsakten, men jag minns att jag mådde jättedåligt över det i flera dagar efteråt.
Sen var det något program på TV, något i stil med Insider eller så. Någon hade infiltrerat en nazistgrupp som uppmanade folk att slå ner invandrare. Sedan hade de med dold kamera filmat ett sådant tillfälle, när en av nazisterna brutalt misshandlar en man, tills han ligger orörlig på marken. En särskild bild som fortfarande sitter kvar är den av en man som ligger livlös på marken medan en annan man fortsätter sparka honom i huvudet och magen. Jag mår fortfarande dåligt av att tänka på det.
Anledningen till att jag tar upp detta är att det på Nyhetsmorgon på TV4 nyss visades bilder av den här händelsen. En grupp svenska jägare blev stoppade av medborgargardet och nedslagna. Bilderna visar hur man slår männen med batonger, och hur en man blir sparkad i huvudet. Det gjorde mig illamående att se. Men här kommer det riktigt konstiga. Jag mår fruktansvärt dåligt av att se det, men jag ville ändå gärna se klippet från början, när det visades igen några minuter senare.
Jag förstår verkligen inte varför jag är så känslig när det gäller det här. Jag har som sagt inga problem med att spela våldsamma spel. Inte heller "Hollywood-våld" är jag särskilt känslig över. Men verkligt våld, eller fiktivt våld som ser verkligt ut. Det mår jag så fruktansvärt dåligt av att se. Jag förstår inte vad som slår slint i en människas huvud som gör att man utan att blinka kan slå en annan människa så brutalt.
Nä, usch. Inget mer våld idag. Pojken har åkt till skolan, så jag ska lägga mig i soffan och kika på QI innan jag somnar. Godnatt, kattungar!
Avklippta kronjuveler.
Här sitter jag och funderar på om det är värt att gå och lägga sig. Vi ska iväg till veterinären vid 7 för att lämna av kissen som ska få sina kronjuveler avklippta. Stackarn. Det känns egentligen väldigt elakt att göra det, men man får väl lita på att veterinärerna vet bäst när dom säger att det är bra för katten. Egentligen är det väl inte konstigare än att steriliseras, och det har jag ju haft funderingar på att göra själv i framtiden. Det är väl bara det att man faktiskt inte bara knyter ihop några rör, utan faktiskt klipper av själva källan. Förvandlar katten från en "han" till en "det". Nåja. Alla fem katter vi haft innan har steriliserats eller kastrerats, och det har inte varit några problem.
Sen tycker jag ju att det är lite sorgset eftersom jag mer än gärna hade skaffat en honkatt i framtiden och fått mig några kattbebisar. Men å andra sidan hade jag tvingats behålla alla, eftersom jag är för blödig för att skiljas från dem.
Smådjursakuten har ett paketpris för kastrering, chip-märkning och vaccination som min mamma var snäll nog att bjuda oss på. 590 kr för alltihop, plus lite gratis produkter och rabattkuponger. Najs!
Om sisådär tjugo minuter kommer Pojken gå upp, så jag kan väl lika gärna sitta här och uggla tills dess. Lägger jag mig kommer jag somna, och somnar jag så kommer jag inte klara av att vakna. Igår sov jag två timmar när jag kom hem, gick upp och sa hej då till Pojken, däckade genast i soffan och sov i två timmar till, låg kvar i soffan och glodde på bland annat Simpsons, Derren Brown och QI och växlade mellan att halvsova och sova. Hela dagen. Tills Pojken kom hem igen vid sex. Var fortfarande trött som få resten av kvällen. Idag känns inte som att det kommer vara bättre.
Godmorgon, kattungar. Vi hörs kanske senare.
Sen tycker jag ju att det är lite sorgset eftersom jag mer än gärna hade skaffat en honkatt i framtiden och fått mig några kattbebisar. Men å andra sidan hade jag tvingats behålla alla, eftersom jag är för blödig för att skiljas från dem.
Smådjursakuten har ett paketpris för kastrering, chip-märkning och vaccination som min mamma var snäll nog att bjuda oss på. 590 kr för alltihop, plus lite gratis produkter och rabattkuponger. Najs!
Om sisådär tjugo minuter kommer Pojken gå upp, så jag kan väl lika gärna sitta här och uggla tills dess. Lägger jag mig kommer jag somna, och somnar jag så kommer jag inte klara av att vakna. Igår sov jag två timmar när jag kom hem, gick upp och sa hej då till Pojken, däckade genast i soffan och sov i två timmar till, låg kvar i soffan och glodde på bland annat Simpsons, Derren Brown och QI och växlade mellan att halvsova och sova. Hela dagen. Tills Pojken kom hem igen vid sex. Var fortfarande trött som få resten av kvällen. Idag känns inte som att det kommer vara bättre.
Godmorgon, kattungar. Vi hörs kanske senare.
NINJA STRIKE!
Ett seriöst försök att blogga
Efter att flera gånger försökt hålla i en blogg kommer nu ett halv-seriöst försök att faktiskt återkommande skriva om mitt liv och annat onödigt. Vi får se hur det går, men jag hoppas på att iallafall skriva någonting varje dag.
En introduktion då kanske?
Jag är Emma. 22 år gammal. Jobbar som tidningsbud. Därav titeln på bloggen. Trycksvärta och handkräm. Varje morgon kommer jag hem vid 5 med fingrar svarta utav trycksvärta. Tidningspapper suger gärna upp all fukt i huden, därför behöver man använda mycket handkräm, något jag försummat tills nu. Idag var jag i stan med mor min för att kika på alla mellandagsreor, och köpte mig en SOS-handkräm, för MYCKET torra och nariga händer. Faktum är att jag med mina spruckna händer fastnar i kläder och andra tyger. Men efter en gång med Niveas SOS handkräm känns de faktiskt bättre. Hör ni det, Nivea? Jag rekommenderar mina läsare med torra händer att köpa NIVEA SOS HANDKRÄM. Ge mig gratis saker?
Annars köpte jag mig en "Bombshell" BH från Lindex (ännu mer smygreklam). Man får stora tuttar och en asschysst urrigning. Tyvärr är jag egentligen lite för tjock för att använda den, eftersom den bara finns upp till 80B, men det funkar ändå. Jag gillar den skarpt.
Sen blev det en kofta från Indiska och pappersnäsdukar.
Jag undrar hur mycket slem det egentligen kan finnas i en människa. Jag har snor överallt, och både hostar och nyser upp slembollar. Låt mig säga att det inte är skönt att vara ute i 3 timmar i 15 minusgrader mitt i natten och dela ut tidningar. Tårarna var inte långt borta, så fruktansvärt ont gjorde det i halsen. Tänk på det, mina små kattungar (va?). Undvik att springa i trappuppgångar när ni har världens förkylning och en eventuell halsfluss. Man mår inte gott.
Nu sitter jag här och glor på American Dad och väntar på att min bättre halva ska komma hem så vi kan köpa mjölk. Svensson-liv, ohyeah. Så godnatt, kattungar. Vi hörs imorgon igen, då jag ska fortsätta beskriva mitt slem. Sleeeeeem.
En introduktion då kanske?
Jag är Emma. 22 år gammal. Jobbar som tidningsbud. Därav titeln på bloggen. Trycksvärta och handkräm. Varje morgon kommer jag hem vid 5 med fingrar svarta utav trycksvärta. Tidningspapper suger gärna upp all fukt i huden, därför behöver man använda mycket handkräm, något jag försummat tills nu. Idag var jag i stan med mor min för att kika på alla mellandagsreor, och köpte mig en SOS-handkräm, för MYCKET torra och nariga händer. Faktum är att jag med mina spruckna händer fastnar i kläder och andra tyger. Men efter en gång med Niveas SOS handkräm känns de faktiskt bättre. Hör ni det, Nivea? Jag rekommenderar mina läsare med torra händer att köpa NIVEA SOS HANDKRÄM. Ge mig gratis saker?
Annars köpte jag mig en "Bombshell" BH från Lindex (ännu mer smygreklam). Man får stora tuttar och en asschysst urrigning. Tyvärr är jag egentligen lite för tjock för att använda den, eftersom den bara finns upp till 80B, men det funkar ändå. Jag gillar den skarpt.
Sen blev det en kofta från Indiska och pappersnäsdukar.
Jag undrar hur mycket slem det egentligen kan finnas i en människa. Jag har snor överallt, och både hostar och nyser upp slembollar. Låt mig säga att det inte är skönt att vara ute i 3 timmar i 15 minusgrader mitt i natten och dela ut tidningar. Tårarna var inte långt borta, så fruktansvärt ont gjorde det i halsen. Tänk på det, mina små kattungar (va?). Undvik att springa i trappuppgångar när ni har världens förkylning och en eventuell halsfluss. Man mår inte gott.
Nu sitter jag här och glor på American Dad och väntar på att min bättre halva ska komma hem så vi kan köpa mjölk. Svensson-liv, ohyeah. Så godnatt, kattungar. Vi hörs imorgon igen, då jag ska fortsätta beskriva mitt slem. Sleeeeeem.
